I ärlighetens namn såg det till en början ut som att vi inte skulle ta oss dit eftersom vi har fått utså en helnatt psykologisk och fysiskt krigsföring från våra två kattbröder. Det har hoppats, stojjats, lekts och låtits tills matte och husse nästan funderade på eventuell bortadoption. Och när dom två väl lugnade ner sig bestämde sig våran äldre utekatt sig för att komma hem... Klockan 02.30 på natten. 

Och, sure, jag kan ta att kattfan kommer hem klockan halv tre på natten. Det jag inte kan ta är att han av någon outgrundlig anledning inte kunde bestämma sig för om han skulle befinna sig inne eller utanför sovrummet. (Som vi blivit tvungna att stänga in oss i för att skydda oss från dom andra två. )

02.45 -Efter att ha ätit upp all mat i matskålen vill Bullen in i sovrummet.
02.47 -Nej föresen! Han vill ut och äta mer!
02.48 - Eller... Det är ju skönt att vara i sovrummet.
02.50 -<<Sovrummet ger mig sporadiskt oplanerad dödsångest, Släpp ut mig nu, nu, nu, nu!>>
02.54 -<<Huuuuusse??? Matteeeeee?? Är ni vaaaknaaaa?! Släpp in mig igen!!!>> 

Och så fortsatte det i några timmar tills fästmannen gav upp och lät dörren stå öppen.. Vilket självfallet ledde till att Bullen äntligen somnade...
Och dom två små vaknade igen.

Så, ja. Vi var väll inte sådär super pigga på att kliva upp i morse och socialisera oss med folk... xD Haha.