5 Anledningar att gå ner i vikt när man är överviktig; 

1: Du kommer må så sjukt mycket bättre

 

2: Du kommer känna dig så jävla mycket snyggare

 

3: Köpa kläder blir helt plötsligt mycket roligare! För face it, kläder görs inte för tjocka människor, dom görs för dom med normal kroppsbyggnad.

 

4: Du kommer må så sjukt mycket bättre!

 

5: Ditt självförtroende kommer få en riktig boost!



10 Anledningar att INTE gå ner i vikt;

1: Det är oerhört oekonomiskt. Tänk på alla nya kläder som måste införskaffas!

2: Folk är dumma i huvudet och kommer klaga på din vikt tills dina öron blöder. Det spelar ingen roll om du fortfarande ligger på den lite överviktiga sidan av vågen, du har ändå anorexia.

3: Om du är av kvinnokön kommer dina bröst försvinna till ett nästan obefintligt stadium.

4: Oavsett vilket bantningsätt du väljer kommer folk ändå försöka propsa på att det finns en annan teknik som fungerar bättre! Varför köra Cambridge när det finns LCHF, och varför köra LCHF när viktväktarna finns??

5: Du kommer ALDRIG mer kunna lägga upp ett foto av dig själv på din blogg, instagram eller facebook.
För alla kommer tycka att du ser ut som ett skelett.

6: Om du bantar brukar det innebära att man ganska ofta får tacka nej till fika.
Och att tacka nej till fika i Sverige är lite som att elda upp en amerikansk flagga i Amerika. 

7:  Nämnde jag att folk är dumma i huvudet och kommer kalla dig för anorektiker tills dina öron blöder?

8: Om du faktisk skulle råka banta dig till anorexia så skulle du ändå inte lyssna på allas varningar eftersom dom redan antytt att du har haft anorexia sen 50+ kg tillbaka.
Minns ni den gamla barnsagan om "Peter och vargen"?? I den är det en pojke vid namn Peter som flera gånger skrek att  "VARGEN KOMMER!" fast den inte gjorde det. Och när vargen väl kom var det ingen som trodde Stackas Peter.

9: Varje gång du stoppar något i munnen offentligt kommer minst en människa utbrista "Bantar inte du?!"

10: Folk är dumma i huvudet och kommer kalla dig för anorektiker till dina öron blöder. 

 

Att bestämma sig för saker är inte min bästa sida.
Jag är gärna den som går och funderar i flera månader och överanalyserar situationen.
Oavsett om det gäller färgen på en ny matta eller kanske något så livsavgörande som utseendet på en tatuering så går jag igenom samma procedur

Det är hemskt. Framförallt när det gäller saker som borde vara enkla som typ färgen på nya gardiner.
Jag vet inte varför min hjärna gör så här. Men jag brukar skylla på att jag är så fruktansvärt estetiskt.

Till exempel; Om jag nu skulle behöva byta gardiner, måste jag se till att allt annat i rummet matchar. Rosa gardiner kräver rosa kuddar och gärna en rosa pläd. ALLRA helst rosa porslin, lampor och ljusstakar också. Och så måste alla foton bytas ut så att inte färgerna skär sig.
Haha, jag veeet. Visst låter det helt stört! Men som sagt jag brukar skylla på mina estetiska gener, men frågan är om beteendet inte är mer åt det autistiska hållet. xD

Anyway min senaste grej har varit att, under tre års tid, försöka bestämma mig för vilket porslin jag ska köpa in.
Vi har ett jag gillar väldigt mycket, men det är svårt att komplettera och porslin har en tendens att gå sönder... 

Jag hade bestämt mig 100% för att jag ville börja samla på Höganäs mattsvarta design utan kant på tallrikarna, för jag tycker dom är så sjuuuuuuuuukt snygga. MEN så har dom dragit in den designen och börjat med en ny variant med kant som jag inte alls är lika förtjust i, även om den är snygg den också.  

Så efter mycket surfande, suckande och övervägande hittade jag en design från Rörstrand som heter "Swedish Grace" som jag också gillar väldigt mycket. :O
Men nu är ju problemet att jag inte alls kan bestämma mig!

Dumma mig.

 

 

 

 

 

Dom känslorna jag har haft den senaste månaden har varit totalt oresonliga.

Å ena sidan mår jag så sjukt jävla bra.  
Men å andra sidan har jag blivit irriterad på ALLT! Småsaker, personer, djur, folk jag tycker om. Och framförallt migsjälv! 

Jag är absolut inte deppig, faktum är att vår/vinterdeppen jag skrev om tidigare i år är som bortblåst efter det jag börjat med D-vitamn tillskott efter tips från diverse forum.

Jag är helt enkelt dum i hela kraniet. 

Igår fick jag totalt frispel.
Jag vet  inte varför, det bara knäppte till i huvudet och jag var en helt annan, fruktansvärt mörk och elak, människa.
Jag sa hemskt elaka saker till och om många jag tycker väldigt mycket om. Ordspyorna bara kom och jag var VANSINNIG. 
Alla fuckade känslor hade helt enkelt bubblat över! 

Men idag, efter att ha legat sömnlös en hel natt och verkligen tänkt över varför jag känner så här börjar jag äntligen se ljuset i tunneln.

Varför känner jag såhär om migsjälv?
Varför känner jag såhär för andra?
Varför lägger jag ner tid på att bli arg över saker som jag fasen inte har med att göra?!
Vem är jag? ...
 
VEM ÄR JAG

Jag målar inte längre. Jag har slutat höra av mig till mina kompisar. Jag känner mig gammal, sliten tjock och ful.

Och när jag tänker efter känner jag mig fruktansvärt osäker i min egen kropp!

Kan det vara så att jag är så van vid att vara den där korta, småfeta, dryga lilla flickan som ingen tycker om att jag helt enkelt bantat mig till någon form av personlighetskris??

Desto mer jag tänker efter, desto vettigare låter det.

Jag är inte van att få komplimanger, jag är inte van att ses som "snygg" och framförallt är jag inte van vid uppmärksamhet.
Jag är så van att det är tvärtom att jag har tagit det som att folk bara driver med mig och antagligen skrattar bakom min rygg.

Men nu börjar jag förstå att det verkligen inte är så.
Folk är genuint glada för min skull! 

Jag har spenderat så sjukt mycket tid på att fundera på baktankarna av vad alla säger att jag helt enkelt glömt bort att lyssna på vad dom menar!

Idag mår jag bra!
Jag har fortfarande en mindre personlighetskris. Men jag mår bra!  

Jag behöver bara lite mer tid.

 

Jag är en lat människa. Fruktansvärt lat.
Och dessutom ÄLSKAR jag mat. Framförallt fet mat och läsk. Och som grädde på moset har jag fruktansvärt svårt för att äta grönsaker.

Så man behöver ju inte vara ett geni för att förstå att jag därmed alltid varit ganska tjock.

Genom åren har jag gjort många tappra försök med att gå ner i vikt. Det har varit allt från soppdieter alá cambridge till bantningspiller.
Men i slutändan har det alltid slutat med att jag gått upp alla kilo jag tappat + lite till. 

Efter jag slutade på McDonalds, som i grund och botten är ett väldigt aktivt jobb, och fick ett skrivbordsjobb istället sköt helt plötsligt talen på vågen i höjden och jag mådde sämre över migsjälv än någonsin!
Jag kände mig fet och ful och mådde verkligen superdåligt. :(

Just då jobbade jag i lag med en människa jag tycker mycket om. Och även hon har gått upp väldigt mycket i vikt. När hon beklagade sig över det faktum att anledningen att hon inte kunde gå ner i vikt var på grund av att hon har så himla ont i lederna och inte orkar röra på sig tog jag lite illa upp och blev nästan lite arg.
Jag har också ont och svårt att träna, betyder det att jag är dömd att vara fet??
Jag menar, det finns rullstolsbundna människor som inte kan gå en meter men som fortfarande är hur snygga och snärta som hellst!

Det var då jag bestämde mig! 

Jag började med att ge mig själv godisförbud och även cola förbud. Jag hade sedan många år tillbaka ett fruktansvärt cola beroende, men eftersom jag bara drack cola zero trodde jag ju att det inte skulle synas på kroppen. 

Aj så fel jag hade!

Bara första månaden gick jag ner 4 kg. 4 FUCKING KILO!
Och det bara genom att sluta dricka cola zero och enbart dricka vanlig cola på lördagar.

Men sen stod det still. Fruktansvärt still. 
Jag tyckte själv jag åt nyttigt och kunde inte förstå varför det inte syntes på vågen! 

Så jag laddade ner en kcal räknar app! I know vad ni tänker, räkna kcal är superdumt och det tar inte hänsyn till sockermängd och blah, blah, blah osv. osv.
MEN vet ni vad. Jag fick mig en riktig tankeställare. 

Appen fungerade väldigt enkelt , man skrev upp sin startvikt och sin målvikt. Och sen på ett väldigt enkelt sätt väger man och skriver upp allt man äter så räknar appen ut hur mycket kcal allt innehåller och sätter även en gräns för hur mycket man får äta! :D

 

 

Det var därför jag fick mig en tankeställare- För, tex, jag hade bytt ut 2 limpor med massor av smör, ost och wathever på, som var min vanliga frukost, mot knäckebröd med liiite smör, hårdkokt ägg och kaviar. I min hjärna var ju det betydligt nyttigare!
Men när man räknade ut kcal så hade jag bara på fukosten slösat bort nästan 400kcal av dom 1200 jag fick äta! Och då hade jag lunch och middag kvar!  O_O och 800 kcal är verkligen inte mycket för lunch och middag.

Så med att jag räknar kcal fick jag ett helt nytt synsätt på mat!  
Bara något så himla enkelt som att inte ha olja på makaronerna sparar massvis med kalorier. :)

Så för att summera hur jag egentligen gick ner i vikt och förhoppningsvis kommer gå ner en hel del mer;

 ♥ Med hjälp av en kcal räknar app i telefonen (jag rek shapeup club, men sök på kaloriräknare så finns det massor att välja på!) skriver jag upp allt jag äter. Och sen ser jag till att jag aldrig äter mer än appen rekomenderar (1230 kcal för mig som sitter still hela dagarna)

 ♥ Blir jag hungrig mellan målen så dricker jag vatten!
Oftast när man är hungrig är man egentligen bara törstig. :)

 ♥ På lördagar räknar jag inte kalorier, utan äter vad jag vill!

 ♥ Egentligen äter jag vad jag vill alla dagar, fast jag håller koll på kalorimängden.
Om jag någon dag råkar äta så jag kanske har 200 kcal kvar på kvällen, ja men då unnar jag mig kanske en cola eller en chai tea latte. ;)



Jag hoppas verkligen att det här inlägget kanske hjälper någon.
Och har ni några frågor, skriv gärna en kommentar så lovar jag att svara på dom i ett nytt inlägg!  ♥
Tänk på att ni kan vara anonyma när ni kommenterar!

 

Faktum är att jag fick höra dom rätt regelbundet redan innan jag bodde här när folk bokstavligen försökte skrämma mig från att flytta hit. 

Såhär i efterhand inser jag att 98% av alla dom som försökte skrämma mig faktiskt aldrig varit här.  

För att lugna ner släkt och vänner tänkte jag reda upp dom vanligaste myterna jag stöter på;


**KYLA**

Varje gång jag nämner något om kylan häruppe, vare sig det är när jag är nere och hälsar på eller om jag skriver något på facebook, så är det alltid minst en sörlänning som drar till med den klassiska;

<<Men vi har högre luftfuktighet så det känns myyyyyyyyyyyyyy*gasp*yyyyyyycket kallare här nere än uppe hos er!>>  

 

JA det stämmer att luftfuktigheten gör att det känns kallare. 
However den här allmänna uppfattningen om att det bara skulle kännas som -5-10 grader här när termometern visar -30 är ju bara ren okunnighet. 
Det är nog snarare så att när det är minus 30 känns det mer som minus 20-25 uppe i byn. Men likt förbannat är det skitkallt. 


**MYGG**

Jag vet inte vart folk fått har fått det ifrån, men av någon outgrundlig anledning har folk fått för sig att det skulle vara biljarders miljoner med mygg i hela byn så fort det blir sommar.
 

Sen jag flyttade hit har jag knappt sett en mygga hemma hos oss! Inte uppe på jobbet heller för den delen.
Så vart folk har sett alla dessa myggsvärmar inne i byarna är ett mysterium.

Däremot om man åker över sjön och in i lövskogen, DÄR finns det mygg.


**SAMER**

Nej, alla som bor häruppe är inte samer. Och dom bor inte i hela byar som består av kåtor heller för den delen.
Hallå, vart var ni på historielektionerna i skolan egentligen!? Omgwtfbbq!

Så här är det, det finns massor med björnar häruppe.
Men dom kommer inte gåendes på gatorna mitt i byn flera gånger i veckan för att leta mat.

Björnar är superskygga och det finns dom som bott här hela liv och vandrar i skogarna varje dag och ändå aldrig få se en!  

En björn attackerar bara om den blir överraskad eller känner sig hotad.
Den kommer inte vandra genom byn, leta upp min lägenhet, bryta upp dörren och helt omotiverat äta upp mig...


**MYSKOXAR**
Nej, man kan inte åka upp på Funäsdalsberget och spana efter myskoxar...
Man bör nog inte heller <<försöka klappa dom>> om man <<mot förmodan RÅKAR stöta på en>>  

 

Och jag har under en längre tid stört mig något så enormt mycket på att nätmobbningen har gått såpass över styr att folk helt enkelt RÄKNAR med att få elaka kommentarer!

Och fenomenet är väll framförallt uppenbart i dom s.k "storbloggarnas" kommentarsfält. Men jag har även stött på fenomenet, dels bland mindre kända bloggar. Men även på min egen, eller mina vänners facebook.

 

Följande är saker man numera inte får göra i bloggosfvären, på facebook, twittra om eller instagramma om man inte vill bli verbalt lynchad;

 

1) BLI GRAVID
Nej hujeda mig, och om någon mot förmodan skulle bli det, visa absolut inte upp bilder på när du äter vindruvor, färgar hår, har ostkväll eller dricker ett litet glas cola. För att tydligen är "graviditet" ett så pass hett ämne att samtliga människor som läser din blogg/ följer din instagram och eller twitter/ är vänner med dig på facebook- gått och utbildat sig till barnmorskor! 

Jajjemen, så det bästa du kan göra är att sterilisera dig. Eller bäst av allt försöka dölja det faktum att du ska ha ett barn.
( Och innan någon (läs= mamma) ringer hysteriskt för att fråga om jag är gravid; NEJ jag är inte gravid. Däremot läser jag flera bloggar där folk är gravida och tycker det är hysteriskt underhållande att läsa kommentarsfälten och läsa alla hobby-barnmorskors hysteriska sammanbrott. För ni vet väll att barnet spontandör om du äter en endaste liten vindruva? )

 

Tydligen har storleken betydelse i mångas ögon. Iallafall om du råkar väga liiite mindre än vad folk tycker du ska väga. 
Lägg upp en bild på dig i dina nya jeans och BAM så har du plötsligt gått och fått anorexia.
Att du alltid varit smal och äter som en häst spelar ingen roll. Nej nej, du har anorexia, och det finns alltid minst en utbildad läkar-psykolog nära tillhands att ge sitt professionella utlåtande. 
Att vara tjock, however, är helt ok.
 

 

 

3) GÖRA ETT SKÖNHETSINGREPP
Det här med nätmobbning nådde någon form av peek i mina ögon när jag råkade surfa mig in på en utlänsk blogg, låt oss kalla den X, och jag läste av ren uttråkning nästan samtliga inlägg i dennes blog.
Bland kommentarerna på Xs äldre inlägg fick X minsann höra att hen hade en ful näsa, fult hår, att hen var tjock och äcklig. Och dessutom fick X höra att det minsann var hens eget fel att folk kallade hen elaka saker eftersom hen själv gjort sig känd genom att vara ganska elak.
För att göra en lång histora kort valde X så småning om att hålla med alla sina tusentals läsare och försöka rätta till alla "Problem" som pekats ut.
Idag får hen istället på en daglig basis höra hur Fake hen är. För man är inte vacker "på riktigt" om man gjort en eller flera skönhetsingrepp. Hur snyggt slutresultat än är.
Idag är detta ganska vanligt och den svenska  storbloggerskan "kissie" är väll ett ganska klockrent exempel på den här formen av mobbning?  

Det här har jag själv råkat ut för så jag tänker ta det här ur mitt eget perspektiv, men jag vet att det är väääldigt vanligt.
För ett x-antal månader sedan bestämde jag mig för att gå ner i vikt. Och när jag började tacka nej till fikabröd och diverse andra vardagliga sötsaker fick jag nästan på en gång höra att <<Men du är ju inte tjock! Du kan ta en bulle>> eller <<Men varför ska du banta! Du är ju mindre än vad jag är! Menar du att jag är tjock?!>>  

Och hujeda mig när jag råkade facebooka ett glatt; <<Jippey! minus fem mjölkpaket på vågen imorse!>> Oj oj OJ. Vad folk helt plötsligt blev pro-fetma! Det slutade med att jag fick ta bort statusen för att jag inte skulle utbrista något i stil med; <<FINE, men enligt BMI mått mätt är jag ÖVERVIKTIG. Och eftersom jag aldrig rör mig så tänker jag inte "tänka på att muskler väger mer än fett", och är du större än mig då ÄR du fet. Så sluta ät på donken varje dag och börja banta du också! Du skulle antagligen må bättre med 10 kilo mindre runt magen!!>>

Och det vet ni väll? Att vara hälsosam är HEMSKT, men att vara överviktig, alkoholist eller rökare är helt ok?

 

 

 

Och så slutligen, den värsta synden av alla man kan göra på nätet......
5) STAVA FEL
.... Ja, ni kan ju prova själva.
För inte ens jag, med full utbildning i samtliga just nu tillgängliga svenska kurser, kommer undan dom...
"Stavningspoliserna"
Gud vare med dig om du råkar glömma bort reglerna bakom de och dem. Eller om du råkar sätta ett "-" på fel ställe....  

 

Tror minsann att samtliga turister packade ihop och drog söderöver igen under helgen. För klockan är ju en stund över tolv och det är inte en människa i sikte! xD

 

Jag måste medge att jag har lite blandade känslor när det gäller turisterna.

 

När dom inte är här har jag ingenting att göra på jobbet.

Jag bara sitter här och ser söt ut och hoppas att åtminstånde en eller två stackars människor kanske har tid att kika in under dagen.

Dagen som för övrigt blir brutalt mycket längre än under högsäsong.

 

Men sen när dom väl är här så är jag bara allmänt frustrerad! Framförallt över att man knappt kan ta sig fram genom byn utan att få ett mindre raseriutbrott! ><

 

 

Vi kan ju ta något så enkelt som att åka och handla som exempel. För en vanlig 15 minuters normaldags-syssla förvandlas plötsligt till en närmare filmlång kamp om livet!

Jag skulle lugnt kunna skriva en hel uppsats bara om hur det är att handla under högsäsong.  

Jag är ju i grund och botten "Turist", så av erfarenhet vet jag att folk aldrig skulle bete sig såhär hemma!

 

Varför i allsin dar skulle alla vett och ettikett regler man lärt sig bara sluta gälla för att man är på semester?! 
Och framförallt pekar jag på er föräldrar!

Nej, precis. Skulle inte tro det.

 

..är julen över!

Pust, stön och hellelejujah.

 

En högtid som inleds med minst två veckor konstant stressande är verkligen inget som faller mig i smaken; det ska städas och donas, det ska pyntas och sjungas, det ska kläs julgran och köpas presenter.

 

Och till sist, när man äntligen är klar med allt och det känns som att man kan pusta ut, ska man genomlida själva julafton! Vilken i korta drag (om man bortser från paketöppning och matintag) består av alldeles för många släktingar i 45+ års åldern som inte kan förstå att julen är till för att umgås, inte för supa skallen av sig som om man vore en 14 åring och sen sitta och dryga sig igenom kvällen på ett sätt som skulle få den mest inbitna a-alagare att se ut som ett fromt lamm i jämförelse.